Mandiros

Bleah! Något som är viktigt att jag kan inom mitt blivande yrke är läkemedelsberäkning. Viktigt som fan, jobbigt bara att jag redan i första klass var urkass på matte. När jag var lärarvikarie så fick jag avsäga mig sjätteklassarna för jag kunde inte hjälpa dom med matten. Så illa är det alltså....

Men omgivningen behöver inte bli oroliga för att jag ska ta kål på dem när de blir sjuka, läkemedelsberäkning är ganska enkelt och det finns guider och lathundar i massor. Men nu är det länge sedan jag räknade så det tar ett tag innan jag kommer igång. Känner mig som ett pucko i mellanåt. Eller ja, ganska ofta...

Men hur tråkigt det än är att plugga så har jag i alla fall trevligt sällskap.

Satt i soffan och njöt av mina nybakta bullar med ett glas mjölk till. Det måste vara något av det godast som finns!
Plötsligt hoppar Rossi upp i mitt knä och verkar vara på myshumör. Det händer ibland, dock väldigt sällan. Vad trevligt tänkte jag kattmys är alltid välkommet. Upptäckte snabbt att det inte var mys han var ute efter utan min kanelbulle. Har sagt det förr och jag säger det igen, mina katter är inte friska någonstans!

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att baka, laga mat gillar jag men har aldrig förstått charmen med att baka. Det är ju bara kladdigt. Men förra veckan fick jag för mig att jag skulle baka bröd till soppan som jag lagade. Det gav blodad tand. Vad kul det var att äta något som man gjort själv. Idag hade jag av olika anledningar lite ilska att ta ut över något och vad kunde då vara bättre än en bulldeg. Sagt och gjort jag bakade bullar för andra gången i mitt liv och de blev riktigt bra. Ett steg närmare att bli den fullfjädrade husmor som jag aldrig vill bli :P


Bullar á la Emelie

Var med om en rätt häftig upplevelse förut.
Mats och jag kommer hem till honom och mitt på vägen utanför hans hus står ett rådjur. Inget ovanligt i området där han bor. Rådjuret sprang in på Mats tomt och försvann bakom några träd. Jag ställer mig på altanen och håller katterna sällskap. Ute på vägen ser jag ett mindre rådjur springa förbi och sen hör jag någon som piper. Mandi blir stel som en pinne och burrar upp sig så hon imiterar en fotboll ännu mer än vad hon redan gör. Ut mellan trädet kommer det första rådjuret tillbaka och går över gräsmattan. Jag försöker imitera en pinne lika bra som Mandi och två meter bort går det vackra djuret förbi. Jag vågar inte ens andas! När hon gått förbi så vänder hon sig om och stirrar på mig och katten. Tanken som far igenom huvudet är, "anfall inte nu förfan, jag vet inte hur man handskas med ett rådjur". Men den som går till anfall är Mandi, hon rusar mot rådjuret som springer iväg in till grannen. Kattfan är inte klok, jag lovar att hon skulle anfalla en björn om den stod för nära.

En häftig upplevelse som jag troligtvis inte kommer att få uppleva igen..

Är så dålig på att skriva, vill så gärna men är helt enkelt för lat!

Idag har jag varit duktig i alla fall, har rensat ut kläder som jag inte använder och rensat bort papper och skräp som blivit liggande. Har varit en lugn helg hemma i örebro. I går blev det melodifestivalen med några tjejer från klassen. Bara pinsamt dåliga bidrag, den som var bäst var utan tvekan Doffe!

Saknar Mats som vanlig när jag inte är hemma hos honom, åker nog dit i morgon efter seminariet.